ღ Kärleken är viktig för alla. ღ
Neej usch jag kan inte sova... Vet inte varför, kanske för att jag är lite sjuk, kanske för att jag har mycket i mina tankar? Jaja, nånting äre iaf.
Jag har haft lite saker i mina tankar ett bra tag nu. Tänk vilka saker man utsätter sig själv för för dom man älskar. Det är ganska otroligt vad starkt en människas hjärta är, hur mycket man kan gå igenom innan ens hjärta brister. Jag har bara mig själv som exempel, och mitt hjärta har tagit mycket stryk under livets resa än så länge, och ändå är jag bara 17 år. Men inte har det brustit än. Jag tror att så länge man har kärlek i sitt liv, man vet att man är älskad och älskar någon så kan ens hjärta inte brista helt. Det kanske är lite trasigt i kanterna och kan behöva extra mycket kärlek och omtanke för att läka. Men mitt hjärta är iaf inte brustet än, trots att jag har fått känna på livets hårda kärleksskola i så många år.
Jag vet att jag har folk i mitt liv som står ut med den jag är och trots allt älskar mig. Fastän jag kanske inte fattar syftet med min personlighet alltid. Alla har vi någon gång identitetskris, speciellt i tonåren, och ibland vet jag inte ens hur jag ska göra när det gäller vissa saker, oftast kärleken. Det viktigaste i mitt liv är kärleken, mellan mig och pojkvännen, mig och vännerna, mig och familjen. Och andra människor. Jag vill inte snäsa åt folk som går förbi och kanske känner igen mig, eller bara stirrar på mig. Jag ger dom hellre ett leende, även om jag ibland kan bli sne.
Men så länge man vet att någon älskar en, och så länge man har någon i sitt liv som man kan älska och vill bli älskad, så håller hjärtat. Så försök att ge människorna i din omgivning den omtanke, uppmärksamhet och kärlek som dom behöver, så ska du se att du kommer få sjufaldigt tillbaka när du verkligen behöver det!
Puss o kram på er alla sötnosar! Ha en sjukt bra dag :)
Jag har haft lite saker i mina tankar ett bra tag nu. Tänk vilka saker man utsätter sig själv för för dom man älskar. Det är ganska otroligt vad starkt en människas hjärta är, hur mycket man kan gå igenom innan ens hjärta brister. Jag har bara mig själv som exempel, och mitt hjärta har tagit mycket stryk under livets resa än så länge, och ändå är jag bara 17 år. Men inte har det brustit än. Jag tror att så länge man har kärlek i sitt liv, man vet att man är älskad och älskar någon så kan ens hjärta inte brista helt. Det kanske är lite trasigt i kanterna och kan behöva extra mycket kärlek och omtanke för att läka. Men mitt hjärta är iaf inte brustet än, trots att jag har fått känna på livets hårda kärleksskola i så många år.
Jag vet att jag har folk i mitt liv som står ut med den jag är och trots allt älskar mig. Fastän jag kanske inte fattar syftet med min personlighet alltid. Alla har vi någon gång identitetskris, speciellt i tonåren, och ibland vet jag inte ens hur jag ska göra när det gäller vissa saker, oftast kärleken. Det viktigaste i mitt liv är kärleken, mellan mig och pojkvännen, mig och vännerna, mig och familjen. Och andra människor. Jag vill inte snäsa åt folk som går förbi och kanske känner igen mig, eller bara stirrar på mig. Jag ger dom hellre ett leende, även om jag ibland kan bli sne.
Men så länge man vet att någon älskar en, och så länge man har någon i sitt liv som man kan älska och vill bli älskad, så håller hjärtat. Så försök att ge människorna i din omgivning den omtanke, uppmärksamhet och kärlek som dom behöver, så ska du se att du kommer få sjufaldigt tillbaka när du verkligen behöver det!
Puss o kram på er alla sötnosar! Ha en sjukt bra dag :)
†
Kommentarer
Trackback
