Det bara är så.
Allting känns bara så konstigt.
Det känns konstigt att folk kan vara så lika men har alla sina egna problem som man hör om. Sen ska man säga vad man tycker, fråga om det finns något man kan göra, för det bästa jag kan göra är att hjälpa. Men det känns så konstigt att... folk kan även vara så olika men ha samma problem. Det känns ännu konstigare.
Jag vet vad jag vill, jag vet vem jag vill vara, målet är inget problem. Det är labyrinten dit som jag irrar runt i och kommer till samma vägar och vändzoner hela tiden och måste göra om allting. Det är nästan så jag har vant mig men samtidigt så går allting trögare och jag blir bara mer och mer förvirrad. Jag vet exakt vem jag vill vara, men är jag den personen? Jag vet vad jag vill, men kommer jag nå det målet snart eller försvinner det bara längre och längre bort, tills det slutligen är helt utom räckhåll?
Allting känns bara så konstigt.
Det känns konstigt att folk kan vara så lika men har alla sina egna problem som man hör om. Sen ska man säga vad man tycker, fråga om det finns något man kan göra, för det bästa jag kan göra är att hjälpa. Men det känns så konstigt att... folk kan även vara så olika men ha samma problem. Det känns ännu konstigare.
Jag vet vad jag vill, jag vet vem jag vill vara, målet är inget problem. Det är labyrinten dit som jag irrar runt i och kommer till samma vägar och vändzoner hela tiden och måste göra om allting. Det är nästan så jag har vant mig men samtidigt så går allting trögare och jag blir bara mer och mer förvirrad. Jag vet exakt vem jag vill vara, men är jag den personen? Jag vet vad jag vill, men kommer jag nå det målet snart eller försvinner det bara längre och längre bort, tills det slutligen är helt utom räckhåll?
Allting känns bara så konstigt.
†
Kommentarer
Trackback
