Det bara är så.
Man låter sig själv ta emot skit för att man inte bryter ihop. I alla fall inte för stunden. Så länge man lever så tar man emot skit, så länge man inte bryter ihop på en gång. Man kan inte sitta och säga att nej jag tar inte den skiten, för så länge man fortsätter kämpa för något man vill uppnå så gör man det. Kroppen kan fungera normalt ändå för att det är inte meningen att allt ska gå som på rosor. Så, för att nå fram till något som man vill uppnå, så måste det bli sår för att man ska lära sig någonting. Alla ger någon ett helvete. Intala sig själv kan man göra att man inte gör det, men för någon så gör du det jobbigt. Det är bara den sanningen som finns, men inte något som man ska lägga ner sitt liv för. Man ger någon ett himmelrike, man ger någon ett helvete. Ibland kan det vara till en och samma person. Så att den personen blir helt förvirrad. Men min slutpunkt här är inte något dåligt. Det är bara sanningen att man måste gå igenom helvetet för att komma till himlen. Man börjar på toppen, vilar på botten och slutar på toppen. Livet är en resa, och det är alltid lättare att hitta om man vet vägen. Det bästa som kan hända är att man hittar någon som ger en ett himmelrike och ett helvete, för det är det mest verkliga som kan hända. Fortsätta rymma från sanningen kan man göra, men man mår bara ännu sämre. Att hitta någon som både gör en så jävla lycklig och så jävla förvirrad på samma gång är det bästa som kan hända. Det är slut med att leta efter en drömvärld för min del. Men det betyder inte att jag tänker sluta kämpa för mina principer och försöka göra världen till en bättre plats att leva på. Faktum är att när man förstår hur det ligger till och accepterar att det bästa man kan göra är ett ge någon något bra och dåligt på samma gång så kommer man ännu längre. Man slutar leva antingen för att göra allting bra eller för att göra allting dåligt, om man nu vill det. Man lever bara i verkligheten, och i slutändan är det det som man mår bäst av. Det låter jättekonstigt, men det är så.
Så det bästa du kan göra är att fortsätta kämpa för något du vill uppnå, med tanken i bakhuvudet att både det värsta och det bästa kan hända. För det är störst chans att du hamnar någonstans där i mitten.
Tillslut försvinner det där som svider, så länge du lever ditt liv och gör ditt bästa för att andra ska se vem du verkligen är.
Kommentarer
Trackback
